Not logged in : Login

About: Social liberalism     Goto   Sponge   NotDistinct   Permalink

An Entity of Type : yago:Attitude106193203, within Data Space : ods-qa.openlinksw.com:8896 associated with source document(s)

Social liberalism (German: Sozialliberalismus, Spanish: socioliberalismo, Dutch: Sociaalliberalisme), also known as new liberalism in the United Kingdom, modern liberalism, or simply liberalism in the contemporary United States, left-liberalism (German: Linksliberalismus) in Germany, and progressive liberalism (Spanish: Liberalismo progresista) in Spanish-speaking countries, is a political philosophy and variety of liberalism that endorses a social market economy and the expansion of civil and political rights. Social liberalism views the common good as harmonious with the individual's freedom. Social liberals overlap with social democrats in accepting economic intervention more than other liberals, although its importance is considered auxiliary compared to social democrats. Ideologies th

AttributesValues
type
sameAs
wasDerivedFrom
dbpedia-owl:abstract
  • El socioliberalismo, liberalismo progresista o liberalismo social (también conocido en Estados Unidos y Canadá como liberalismo moderno y en Reino Unido como nuevo liberalismo),​ es una corriente del liberalismo que, siguiendo a John Stuart Mill, coloca en el centro de su pensamiento el desarrollo interno y material de los seres humanos pensando en su interacción social. En lo político, su ética se opone al autoritarismo y busca involucrar a los seres humanos en el proceso de toma de decisiones, de ahí el énfasis en la democracia. En lo económico propone una regulación social y una intervención moderada del Estado en la economía que castigue la formación de monopolios y la consolidación de intereses monopolísticos. Los socioliberales son críticos con el socialismo real y su pretensión de socializar la economía, que, según ellos, cae en el paternalismo, coarta la libertad de comercio y genera ineficiencia económica e injusticia social, no así con otras corrientes moderadas del socialismo, como por ejemplo la socialdemocracia. Según los socioliberales la función del Estado es la de garantizar la igualdad de oportunidades, fomentando el desarrollo personal y la libertad de todos los ciudadanos, pero en ningún caso la de sustituirlos en la toma de decisiones. El socioliberalismo nace como corriente progresista del liberalismo clásico, e introduce la justicia social y la democracia liberal en su programa de reformas. Es una teoría de origen europeo basada en corrientes racionalistas ilustradas relacionadas, sobre todo, con Kant y Voltaire, así como en el liberalismo ilustrado británico, en especial la teoría política de John Locke. Más allá, se pueden encontrar raíces en los orígenes del iusnaturalismo en Tomás de Aquino y Francisco Suárez, en la Escuela de Salamanca, y en el humanismo renacentista.
  • Κοινωνικός φιλελευθερισμός ή σοσιαλφιλελευθερισμός (αγγλ.: social liberalism) ή αριστερός φιλελευθερισμός είναι η πολιτική πεποίθηση ότι ο οικονομικός φιλελευθερισμός πρέπει να περιλαμβάνει κοινωνική δικαιοσύνη, καθώς και ο ανάλογος πολιτικός χώρος. Ο κοινωνικός φιλελευθερισμός επιδιώκει να εξισορροπήσει την ατομική ελευθερία και την κοινωνική δικαιοσύνη, μέσω ήπιας κρατικής παρέμβασης στην κοινωνία και στην οικονομία. Η κοινωνική δικαιοσύνη στον σοσιαλφιλελευθερισμό επιδιώκει να περιλαμβάνει τόσο τις αρχές της κοινωνικής ισότητας και αλληλεγγύης, όσο και τα ατομικά δικαιώματα. Μια κατάλληλη διατύπωση δίνεται από τον Τζον Ρωλς και συνοψίζεται ως εξής: Το κάθε άτομο κατέχει απαραβίαστο (δικαίωμα), που βασίζεται στη δικαιοσύνη, το οποίο ούτε η ευημερία του συνόλου της κοινωνίας δεν μπορεί να υπερβεί. Για το λόγο αυτό, η δικαιοσύνη αρνείται το ότι απώλεια της (οικονομικής) ελευθερίας κάποιων δικαιολογείται από ένα υψηλότερο κοινό καλό των άλλων. Όπως ο κλασσικός φιλελευθερισμός, ενστερνίζεται την οικονομία της αγοράς και την επέκταση των ατομικών και πολιτικών δικαιωμάτων και ελευθεριών, αλλά διαφέρει στο ότι πιστεύει πως ο θεσμικός ρόλος του κράτους πρέπει να επεκτείνεται στη διευθέτηση κοινωνικών ζητημάτων όπως η ανεργία, η υγειονομική περίθαλψη και η μόρφωση. Σύμφωνα με τον κοινωνικό φιλελευθερισμό, το καλό της κοινότητας είναι σε αρμονία με την ελευθερία του ατόμου. Ο κοινωνικός φιλελευθερισμός έχει επίσης συνδεθεί στην Ευρώπη με την υπεράσπιση όλων των ατομικών δικαιωμάτων που δεν ανήκουν στην οικονομική σφαίρα (διαχωρισμός κράτους - Εκκλησίας, αποποινικοποίηση της χρήσης ουσιών, αναγνώριση νομικών δικαιωμάτων στα ζευγάρια του ίδιου φύλου κ.α.). Κοινωνικά φιλελεύθερες πολιτικές έχουν υιοθετηθεί ευρέως σε μεγάλο μέρος του καπιταλιστικού κόσμου, ιδιαιτέρως μετά τον Δεύτερο Παγκόσμιο Πόλεμο. Οι κοινωνικά φιλελεύθερες ιδέες και κόμματα τείνουν να θεωρούνται κεντρώα ή κεντροαριστερά, συνυπάρχοντας με τη σοσιαλδημοκρατία από την οποία όμως διαφοροποιούνται σημαντικά: η σοσιαλδημοκρατία διατηρεί ιστορικούς δεσμούς με το εργατικό κίνημα και υποστηρίζει έναν πολύ ισχυρότερο έλεγχο της κοινωνίας και της οικονομίας από το κράτος, με στόχο την ευημερία του κοινωνικού συνόλου, μέσω μηχανισμών όπως το κράτος πρόνοιας, η κλπ. Μια πολιτική αντίδραση στρεφόμενη κατά του κοινωνικού φιλελευθερισμού (και ακόμα περισσότερο κατά της μεταπολεμικής ευρωπαϊκής σοσιαλδημοκρατίας) στα τέλη του εικοστού αιώνα, συνήθως αποκαλούμενη νεοφιλελευθερισμός, οδήγησε σε μονεταριστικές οικονομικές πολιτικές, καθώς και στη μείωση της ισχύος και του εύρους των παρεχόμενων κυβερνητικών υπηρεσιών, με στόχο την «ελαχιστοποίηση του κράτους». Ωστόσο, η έλευση του νεοφιλελευθερισμού δεν είχε ως αποτέλεσμα την επάνοδο του κλασικού φιλελευθερισμού, αφού οι κυβερνήσεις συνέχισαν να παρέχουν κοινωνικές υπηρεσίες και πρόνοια, καθώς και να διατηρούν σημαντικό έλεγχο επί της οικονομικής πολιτικής.
  • Socialliberalismo estas politiko kiu kunigas socialan kaj liberalisman politikon, kaj komence de la 21-a jarcento novliberalismon kun sociala politiko. Socialliberalismo apogas mondkonceptan-moran liberecon kun samtempa ia ŝtata intervenismo al libera merkato (por sociala sekurigo de plejmalriĉuloj) kaj eblecon havi per ŝtato entreprenojn de publika uzebleco. Adeptoj de socialliberalismo asertas, ke la ŝtato devas garantii al siaj civitanoj liberecon de malriĉeco. Socialliberalismuloj malaprobas klasikajn liberalismajn individualistajn konceptojn kaj en ekonomiaj demandoj proksimiĝas al socialdemokratoj. Laŭ gvidantoj de grandaj socialistaj kaj socialdemokrataj partioj, la socialliberalismo estas fine de la 20-a jarcento kaj komence de la 21-a jarcento, ĝia politiko. Asertas tiel ekzemple Tony Blair (Brita Laborista Partio, angle Labour Party) kaj Gerhard Schroeder (Socialdemokrata Partio de Germanio, germane Sozialdemokratische Partei Deutschlands, SPD). Membroj de socialistaj kaj socialdemokrataj partioj, kiuj iel subtenas la novliberalismon, estas nomataj socialliberaluloj. La socialliberalismo de la socialistaj kaj socialdemokrataj partioj kondukis ie kaj tie al fondiĝo de novaj maldekstraj partioj kun celoj direktitaj kontraŭ la novliberalismo, kiuj do revalorigas la originajn ideojn de la socialistaj partioj, kies elirpunkto estis la Manifesto de la Komunista Partio, eldonita en 1848 de Karlo Markso kaj Frederiko Engelso. Ekzemple en Germanio, tia nova partio nomiĝas Linkspartei ("Maldekstro-partio").
  • Socialliberalismen är en inriktning inom liberalismen. Den klassiska liberalismen utgår från en negativ frihetsdefinition (d.v.s. att frihet uppnås när det inte finns några förbud eller tvång), medan socialliberalismen även rymmer en positiv frihetsdefinition. Där innebär frihet också att kunna uppnå sina egna mål, oavsett materiella begränsningar. Socialliberaler är vanligtvis för ett starkare socialt skyddsnät och vissa offentliga ingripanden i ekonomin (till skillnad från den renodlade liberalismen). Marknadsliberaler menar att marknaden fungerar bäst om den lämnas helt i fred, medan socialliberaler anser att statlig inblandning kan behövas för att få marknadsekonomin att fungera bättre, eller för att skydda samhällets mest utsatta. Socialliberalismen skiljer sig från socialismen i bland annat synen på kapitalism, omfattningen av gemensamt ägande och i vilken grad ekonomisk jämlikhet ska eftersträvas. I Sverige finns två socialliberala riksdagspartier, Liberalerna och Centerpartiet, men det kan påpekas att flera riksdagspartier delar socialliberala tillgångar. I de flesta länder anses socialliberala partier återfinnas i mitten, eller strax till vänster/höger om mitten, på den politiska vänster-högerskalan. Några exempel på socialliberala partier i Europa är En Marche! som är ledande parti i Frankrike, Venstre i Norge, Radikale Venstre i Danmark, Svenska folkpartiet i Finland och D66 i Nederländerna. På engelska kallas socialliberalism ibland för modern liberalism eller new liberalism. Denna benämning ska inte förväxlas med den svenska termen nyliberalism, som på engelska kallas för neoliberalism.
  • 社会自由主義(しゃかいじゆうしゅぎ)またはソーシャル・リベラリズム(英語: Social Liberalism, ドイツ語: Sozialliberalismus, スペイン語: socioliberalismo)は、個人の自由増大、社会福祉拡大、弱者の人権向上、政府の市場経済介入を擁護し、検閲に反対する思想である。社会的公正を重視する自由主義の政治思想である。 また、特に米国ではモダン・リベラリズム(英: modern liberalism:現代自由主義)、イギリスではニュー・リベラリズム(英: new liberalism;「ネオリベラリズム」ではない)、ドイツでは左派自由主義(独: Linksliberalismus)、スペイン語圏では進歩的自由主義あるいは革新自由主義(西: liberalismo progresista)とも呼ばれる。
  • Социа́льный либерали́зм (социа́л-либерали́зм) — разновидность либерализма, выступающая (в отличие от классического либерализма) за вмешательство государства в экономические процессы и государственное регулирование экономики. Леволибера́лы (ле́вые либера́лы) в политическом спектре обычно находятся правее социал-демократии.
  • Liberalisme sosial atau liberalisme kiri adalah sebuah ideologi politik yang lahir dari perkembangan ideologi liberalisme menjadi neoliberalisme pada Abad 20. Berbeda dengan varian liberalisme sebelumnya, liberalisme sosial lebih menekankan pada aspek kebebasan indvidu terkait dengan haknya dalam mendapatkan keadilan sosial dan kesejahteraan sosial secara kolektif. Jadi liberalisme sosial lebih menekankan pada aspek kebebasan hak secara kolektif atau kolektivisme daripada individualisme.
  • الليبرالية الاجتماعية أو الليبرالية الاشتراكية أو الليبرالية اليسارية، تسمى أيضا ليبرالية العدالة الاجتماعية، الليبرالية الجديدة أو المعاصرة، الليبرالية الإصلاحية، ليبرالية دولة الرفاه. وهي الليبرالية بشكلها الذي يشمل العدالة الاجتماعية، وتختلف الليبرالية الاجتماعية بذلك عن الليبرالية الكلاسيكية، حيث ترى الليبرالية الاجتماعية أن من واجب الدولة الليبرالية توفير فرص العمل، الرعاية الصحية والتعليم مع الحقوق المدنية. (يتم الخلط عادة بين هذا التوجه الليبرالي وبين النيوليبرالية حيث يطلق عليهما في العربية لفظ واحد هو الليبرالية الجديدة). والليبرالية الاجتماعية هي تطور حديث في الفكرانية (الإيديولوجيا) الليبرالية نشأت في أواخر القرن التاسع عشر وبدايات القرن العشرين وتعبر عن فكرانية الأحزاب الليبرالية التقدمية لتمييزها عن الأحزاب الليبرالية الكلاسيكية. لذلك فإن هذا المصطلح يكافيء حاليًا التقدمية الاشتراكية، خصوصا لإبراز تعارضها مع المحافظية الاشتراكية. تقع الأحزاب الليبرالية اليسارية عادة في الوسط أو يسار الوسط في الطيف السياسي. تدعو الليبرالية الاجتماعية إلى احترام الحرية الفردية والتسامح مع تشديدها على «الحرية الإيجابية» (التي تهتم بقدرة الأشخاص على المشاركة في العمل) وتعتبر أن حق العمل وحق أجر مناسب على العمل لا يقل أهمية عن حق التملك حيث تدعم اقتصاد السوق الاجتماعي الذي يسمح بالملكية الفردية لوسائل الإنتاج مع تنظيم الدولة للسوق بما يحقق التنافس الاقتصادي العادل وتقليل نسب التضخم وتقليل البطالة وتوفير الخدمات الاجتماعية مثل التعليم والضمان الصحي وتوفير متطلبات حقوق الإنسان، وتوظف عناصر من الرأسمالية والاشتراكية معًا لتحقيق موازنة بين الحرية الاقتصادية والمساواة بما يخدم الصالح العام. أي أن الليبرالية الاجتماعية تقع بين الليبرالية الكلاسيكية والاشتراكية فهي ترفض الاقتصاد الرأسمالي المطلق الذي لا يحق فيه بتاتًا للدولة التدخل في الملكية الخاصة (خلافًا لليبرالية الكلاسيكية) بينما تقبل بالملكية الخاصة لوسائل الإنتاج (خلافًا للاشتراكية) مع دعمها حق الدولة في التدخل لتحقيق مصلحة الأقل انتفاعًا من الحرية الاقتصادية.
  • Sociaalliberalisme, progressief liberalisme, links liberalisme, vrijzinnig links of vrijzinnig liberalisme is een substroming binnen het liberalisme die ervan uitgaat dat de overheid een taak kan hebben in de bevordering van de vrijheid van de burgers. Het sociaalliberalisme gaat in tegenstelling tot socialistisch geïnspireerd gedachtegoed uit van het individu. Men is niet eenduidig in het aanduiden van deze stroming, zo worden de termen sociaalliberaal, vrijzinnig-democratisch, links-liberaal en liberaal-democratisch door elkaar gebruikt.
  • Socjalliberalizm (ang.: Social liberalism, niem.: Sozialliberalismus, hiszp.: socioliberalismo) – zdefiniowana przez Leonarda Hobhouse’a doktryna polityczna. Głosi wolność społeczną przy jednoczesnym zachowaniu pewnego stopnia interwencjonizmu państwowego w mechanizmy wolnego rynku, aby dać zabezpieczenie socjalne najbiedniejszym. Według założeń socjalliberalizmu, państwo ma dbać o dobrobyt, czyli zapewnić ludziom minimum socjalne, dostęp do wykształcenia i innych podstawowych potrzeb. Zwolennicy socjalliberalizmu zakładają, że państwo powinno zapewnić obywatelowi wolność od biedy czy nędzy. Idee i partie socjalliberalne są zwykle uznawane za centrowe lub centrolewicowe. Oczekuje się, że rząd socjalliberalny zajmie się kwestiami gospodarczymi i społecznymi, takimi jak ubóstwo, opieka społeczna, infrastruktura, opieka zdrowotna, edukacja i klimat, wykorzystując interwencje rządowe, jednocześnie podkreślając prawa i autonomię jednostki.
  • O social liberalismo, liberalismo social, novo liberalismo, ou liberalismo moderno é um desenvolvimento do liberalismo no início do século XX que, tal como outras formas de liberalismo, vê a liberdade individual como um objetivo central. A diferença está no que se define por liberdade. Para o liberalismo clássico, liberdade é a inexistência de compulsão e coação nas relações entre os indivíduos, já para o liberalismo social a falta de oportunidades de emprego, educação, saúde etc. podem ser tão prejudiciais para a liberdade como a compulsão e coação. As ideias e partidos que adotam o liberalismo social são considerados de centro, com alguns setores de centro-direita e centro-esquerda. Derivando disso, os liberais sociais se encontram entre os mais fortes defensores dos direitos humanos e das liberdades civis, embora combinando esta vertente com o apoio a uma economia em que o estado desempenha essencialmente um papel de regulador e de garantidor do acesso a todos (independentemente da sua capacidade econômica), aos serviços públicos que asseguram os direitos sociais considerados fundamentais. Todavia no liberalismo social, o estado não tem obrigatoriamente de ser o fornecedor do serviço público, tendo apenas de garantir que todos os cidadãos têm acesso a serviços públicos básicos, independentemente da sua capacidade económica. Nos Países Baixos, por exemplo, apenas um terço das escolas da rede pública de educação são detidas e geridas pelo estado, sendo as restantes dois terços detidas e geridas por privados. A palavra social é utilizada nesta versão do liberalismo com um duplo sentido. Um primeiro como forma de diferenciação dos grupos que defendem correntes do liberalismo como o liberalismo clássico, o neoliberalismo e o libertarianismo. Um segundo como forma de se aproximar de ideais progressistas ao nível da defesa das liberdades individuais e em oposição às ideias defendidas pelos partidos conservadores. O Liberalismo Social é uma filosofia política que enfatiza a colaboração mútua através de instituições liberais, em oposição à utilização da força para resolver as controvérsias políticas. Rejeitando quer a versão "laissez-faire" do capitalismo, quer os elementos revolucionários da escola socialista, o liberalismo social coloca a sua ênfase nas liberdades positivas, tendo como objetivo aumentar as liberdades dos desfavorecidos da sociedade.
  • Il liberalismo sociale (o socioliberalismo), anche conosciuto come nuovo liberalismo (new liberalism) nel Regno Unito, liberalismo di sinistra (linksliberalismus) in Germania, liberalismo moderno (modern liberalism) negli Stati Uniti, liberalismo progressista (liberalismo progresista) in Spagna e in America Latina, è una scuola di pensiero liberale, sviluppatasi nel tardo Ottocento all'interno del Partito Liberale. Il liberalismo sociale è una filosofia politica, tipica dei partiti di centro-sinistra e tendente al centro, che promuove un'economia di mercato regolamentata e l'espansione dei diritti civili e politici. Un governo social-liberale tendenzialmente affronta questioni economiche e sociali come la povertà, l'assistenza sanitaria, l'istruzione e il clima, sottolineando al contempo i diritti e l'autonomia dell’individuo. In Italia, i partiti che includono questo pensiero politico tra le proprie ideologie principali sono Azione, Volt e Italia Viva; in passato lo erano anche una piccola area del Partito Liberale Italiano riconducibile alle posizioni del filosofo Benedetto Croce, nonché formazioni politiche come il Movimento Liberale Indipendente e la Rosa nel Pugno. Negli Stati Uniti d'America costituisce il principale punto di riferimento culturale e valoriale del Partito Democratico (vedi anche liberalismo moderno americano).
  • Als Sozialliberalismus oder auch Linksliberalismus wird heute eine politische Strömung bezeichnet, die Liberalismus und Elemente sozialer Politik verbindet. Historisch ist linker Liberalismus, auch bürgerlicher Demokratismus bzw. Radikalismus, Fortschritt oder Freisinn genannt, nicht mit sozialem Liberalismus identisch. Im Fokus linksliberaler Strömungen des 19. Jahrhunderts stand vielmehr die konsequente Durchsetzung individueller Freiheitsrechte gegen die Ansprüche von Reaktion und Kirche. Linksliberale Parteiführer wie Eugen Richter lehnten hingegen den Aufbau eines Sozialstaats ab. Erst im 20. Jahrhundert vertraten führende Linksliberale wie Theodor Barth oder Friedrich Naumann vermehrt auch sozialpolitische Positionen. Zuweilen bezeichnen sich Linksliberale bis heute als radikaldemokratisch, worin zum Ausdruck kommt, dass die Bürger wesentlich mehr Einfluss auf das staatliche Handeln erlangen sollen, etwa durch einen Ausbau plebiszitärer Instrumente. Der Begriff ‚Sozialliberalismus‘ wurde 1891 von Theodor Hertzka eingeführt. Zuvor hatte Karl Grün bereits 1845 von ‚sozialem Liberalismus‘ geschrieben.
  • Sociální liberalismus (též levicový liberalismus) je politická ideologie, forma liberalismu, podporující regulovanou tržní ekonomiku a současně sociální stát a sociální spravedlnost ve formě rozšíření a podpory občanských a lidských práv, čímž má blízko k progresivismu. V současné době jej přijalo mnoho stran, historicky vycházejících ze socialismu a sociální demokracie. Nejznámějším příkladem může být britská Labour Party a částečně i německá SPD programově vycházející z tzv. „třetí cesty“. Sociální liberalismus tak často bývá situován do levého středu politického spektra. Ve Spojených státech Demokraté dříve prosazovali středolevicový princip „pečovatelského státu“ a větších individuálních svobod, od kterého se však kolem 60. let dvacátého století po éře Franklina Roosevelta a Harryho Trumana začali odchylovat značně směrem doprava ukončením podpory programů sociální péče, všeobecně dostupného školství, zdravotní péče a podobně. Posun zpět do levého středu začal být opět znatelný počátkem 21. století. K nejvýznamnějším představitelům patří například .
  • Le social-libéralisme ou nouveau libéralisme (son nom d'origine) dit également libéralisme social, haut libéralisme, libéralisme radical (radical liberalism), libéralisme moderne (modern liberalism), ou souvent en anglais d'Amérique du Nord, liberalism est un courant du libéralisme qui, à la suite de John Stuart Mill, met au centre de sa pensée le développement tant intérieur que matériel des êtres humains pensés dans leur interaction sociale. Dans cette optique, il a été un des promoteurs de la notion de justice sociale. En effet, pour lui la liberté n'est pas tant absence de contrainte comme dans le libéralisme classique que pouvoir d'agir, capabilités. Sur le plan politique, son éthique s'oppose à l'autoritarisme et cherche à impliquer les êtres humains dans le processus décisionnel d'où l'accent mis sur la démocratie. Sur le plan économique et social, il promeut des institutions cherchant à concilier liberté et égalité à travers notamment la mise en place de régulations ayant pour but d'établir une concurrence équilibrée et des politiques de redistribution visant à accroitre les capabilités des individus. Son épistémologie l'amène à traiter des problèmes économiques et sociaux en partant de l'étude des faits même s'ils sont déplaisants (notion de hard-facts). Cela mène à être plus inductifs, à partir plus de l'analyse des données que les économistes libéraux classiques qui raisonnaient de façon plus déductive. Il se distingue également sur nombre d'autres points du libéralisme classique, l'autre grand courant du libéralisme, et de fortes tensions entre eux sont perceptibles. Aux États-Unis, le social-libéralisme est généralement classé à gauche et constitue le courant le plus important du libéralisme. En Europe, où son influence est plus modeste, il est parfois présent dans les branches qualifiées de centristes de partis politiques non extrémistes. Le social-libéralisme commence à se constituer au milieu du XIXe siècle. Sur le plan politique et social, il est alors très lié à l'université d'Oxford et émerge sous le nom de Nouveau Libéralisme. Sur le plan économique, il est plutôt influencé par des chercheurs de l'université de Cambridge. Au niveau international, avec des figures telles que Woodrow Wilson, Norman Angell et David Mitrany, il a fortement contribué à l'établissement des institutions internationales de régulation, tant sur le plan politique (Société des Nations et Organisation des Nations unies) qu'économique, comme en témoigne le rôle de John Maynard Keynes dans l'établissement du Fonds monétaire international et de la Banque mondiale. Le social-libéralisme en tant qu'idéologie au sens de Michael Freeden (c'est-à-dire en tant que favorisant certaines actions) a eu une influence notable sur la vie politique en France à travers le solidarisme, et aux États-Unis à travers le programme Nouvelle liberté (New Freedom) de Woodrow Wilson. Toutefois, cette idéologie n'est dominante qu'après la Seconde Guerre mondiale. Elle sera très fortement contestée à la fin des Trente Glorieuses et perd l'essentiel de son influence au profit notamment d'autres courants libéraux. Il lui est notamment reproché de ne pas assez impliquer les êtres humains dans le processus décisionnel et d'avoir cédé à la tentation de l'expertise, particulièrement forte en économie. Si le social-libéralisme perd alors son influence politique, il connaît parallèlement un renouveau intellectuel et, sous l'influence notamment de John Rawls, il opère un retour vers un plus grand respect des citoyens, en même temps qu'il esquisse une critique de son « économisme ». Par ailleurs, il développe une réflexion liée aux moyens de répondre aux nouveaux défis qui se posent aux sociétés du XXIe siècle : la justice sociale avec deux approches majeures pour partie concurrentes et pour partie complémentaires, celle de John Rawls, très institutionnelle, et celle axée sur les capabilités (Amartya Sen et Martha Nussbaum) : les droits civiques, le multiculturalisme, les politiques de l'éthique de la sollicitude, etc. Dans le vocabulaire politique contemporain, le social-libéralisme est fréquemment amalgamé avec ce que l'on appelait auparavant le socialisme libéral. Cependant, bien que le concept de socialisme libéral apparaisse chez certains auteurs du social-libéralisme, ce courant d'idées ne se confond pas entièrement avec le terme, qui a pu désigner historiquement des tendances très variées ; l'école de pensée ayant originellement porté le nom de social-libéralisme ne se confond pas non plus avec un socialisme converti aux vertus du libéralisme. La différence majeure entre le social-libéralisme au sens premier du terme et les autres courants ayant employé le concept de « socialisme libéral » tient à ce que le « nouveau libéralisme » est le seul grand courant de pensée libéral à s'être ouvert à certaines idées du socialisme ; à l'inverse, la majorité des autres théoriciens du socialisme libéral sont principalement des socialistes ayant adopté certains thèmes du libéralisme, et se définissent d'abord et avant tout comme « socialistes », ou « républicains », mais rarement en premier lieu comme « libéraux ». De manière plus courante, l'expression social-libéralisme est employée de nos jours pour désigner — parfois négativement — un centre gauche (socialiste ou social-démocrate) converti aux valeurs du social-libéralisme économique, ou plus largement à l'économie de marché. C'est notamment le cas du blairisme, qui se réclame explicitement de l'école de pensée sociale-libérale.
  • El socioliberalisme, nou liberalisme (nom original), liberalisme social, alt liberalisme, liberalisme radical o liberalisme modern és un corrent del liberalisme que, basant-se en el pensament de John Stuart Mill, se centra en el desenvolupament individual i material de les persones en el marc de les seves interaccions socials. El socioliberalisme defensa la justícia social i, a diferència del liberalisme clàssic, considera que la llibertat no es caracteritza tant per la falta de restriccions com per la capacitat d'actuar. Políticament, s'oposa a l'autoritarisme i s'esforça per a implicar les persones en la presa de decisions mitjançant una aposta clara per la democràcia. En l'àmbit econòmic i social, postula que les institucions han de cercar l'equilibri entre llibertat i igualtat, particularment a través de reglamentacions que fomentin la competència lleial i polítiques de redistribució que serveixin per a potenciar les capacitats de les persones. El pensament socioliberal s'enfronta als problemes econòmics i socials partint d'una anàlisi dels fets, encara que siguin inconvenients (concepte de hard facts), de manera que els seus proponents són més inductius i es basen més en l'estudi de les dades disponibles que els economistes liberals clàssics, que raonen de manera més deductiva. El socioliberalisme i el liberalisme clàssic, l'altre gran corrent del liberalisme, es diferencien en una sèrie de característiques que fan que hi hagi tensió entre els dos. Als Estats Units, el socioliberalisme se sol classificar a l'esquerra i és el corrent més important del liberalisme, mentre que a Europa, on té una menor influència, a vegades es plasma en formacions centristes. El socioliberalisme sorgí al segle xix. El pensament polític i social del nou moviment, que portava el nom de «Nou Liberalisme», es basava en gran part en el consens de la Universitat d'Oxford, però els investigadors de la Universitat de Cambridge n'eren la principal influència en temes econòmics. A escala internacional, figures socioliberals com ara Woodrow Wilson, Norman Angell i David Mitrany tingueren un paper important en la creació d'organismes reguladors internacionals, tant polítics (Societat de Nacions i Organització de les Nacions Unides) com econòmics, com ho demostra el rol de John Maynard Keynes en la fundació del Fons Monetari Internacional i el Banc Mundial. La ideologia socioliberal exercí una important influència sobre la vida política francesa, a través del solidarisme, i l'estatunidenca, a través del programa (New Freedom) de Woodrow Wilson. Tanmateix, no es convertí en el corrent dominant fins després de la Segona Guerra Mundial. Al final de les Trente Glorieuses rebé moltes crítiques i perdé gran part del seu pes polític, de la qual cosa es beneficiaren especialment els altres corrents liberals. Els principals retrets fets al socioliberalisme eren que no implicava prou les persones en la presa de decisions i que havia sucumbit a la temptació de la tecnocràcia, particularment en l'àmbit econòmic. En perdre la seva influència política, el socioliberalisme entrà en un procés de renovació intel·lectual i, sota l'impuls de persones com ara John Rawls, tornà a donar un paper preponderant als ciutadans alhora que esbossava una crítica del seu «economisme». Avui en dia, el socioliberalisme busca solucions pels reptes als quals s'enfronten les societats del segle xxi: la justícia social, els drets civils, el multiculturalisme, l'ètica de la cura, etc. El terme «socioliberalisme» sovint es fa servir de manera incorrecta per a referir-se al socialisme liberal, en el sentit d'un socialisme (o socialdemocràcia) que ha adoptat els valors del . Tot i que el concepte de «socialisme liberal» apareix a les obres d'alguns autors socioliberals, històricament s'ha utilitzat aquest terme per a referir-se a tendències molt variades. L'escola de pensament que dugué originalment el nom de «socioliberalisme» tampoc no representa un corrent de socialisme convertit a les virtuts del liberalisme. La principal diferència entre el socioliberalisme i els altres corrents que han portat el nom de «socioliberalisme» és el fet que el «nou liberalisme» constitueix l'únic gran corrent liberal que s'ha obert a determinats conceptes socialistes. D'altra banda, la majoria dels altres teòrics del socialisme liberal són socialistes que han adoptat determinats valors del liberalisme i es defineixen principalment com a socialistes o republicans, però rarament com a liberals.
  • 사회자유주의(社會自由主義, 영어: Social Liberalism), 또는 현대자유주의(現代自由主義, 영어: Modern Liberalism), 개혁적 자유주의는 고전적 자유주의가 평등을 보완하여 차별 해소를 통한 사회정의를 보장해야 한다는 정치 사상이다. 시장경제와 시민적, 정치적 자유 특히 소수자와 사회적 약자의 권리 이익의 확대를 지지하며, 또한 정부의 합법적인 역할은 빈곤, 보건 및 교육과 같은 경제적, 사회적 문제를 다루는 것이라고 믿는다. 사회자유주의자들에 따르면, 공동체의 이익은 개인의 자유와 조화를 이루는 경우가 있다. 사회자유주의 정치 이념은 자본주의 세계의 많은 나라에서, 특히 제2차 세계대전 이후에 널리 채택되었다. 사회자유주의 이념과 정당은 중도로 간주된다. 사회자유주의(또는 현대 자유주의, 수정 자유주의)라는 용어는 사회자유주의가 대공황을 전후하여 그 전까지 오랫동안 정치적, 경제적 사상을 지배했던 고전적 자유주의와 차별화하기 위해서 사용된다.
  • Social liberalism (German: Sozialliberalismus, Spanish: socioliberalismo, Dutch: Sociaalliberalisme), also known as new liberalism in the United Kingdom, modern liberalism, or simply liberalism in the contemporary United States, left-liberalism (German: Linksliberalismus) in Germany, and progressive liberalism (Spanish: Liberalismo progresista) in Spanish-speaking countries, is a political philosophy and variety of liberalism that endorses a social market economy and the expansion of civil and political rights. Social liberalism views the common good as harmonious with the individual's freedom. Social liberals overlap with social democrats in accepting economic intervention more than other liberals, although its importance is considered auxiliary compared to social democrats. Ideologies that emphasize only the economic policy of social liberalism include welfare liberalism, New Deal liberalism in the United States, and Keynesian liberalism. Cultural liberalism is an ideology that highlights only the cultural aspects of social liberalism. The world has widely adopted social liberal policies. Social liberal ideas and parties tend to be considered centrist or centre-left. Addressing economic and social issues such as poverty, welfare, infrastructure, health care, education, and the climate using government intervention while emphasising individual rights and autonomy are expectations under a social liberal government. In the United States, social liberalism may sometimes refer to progressive stances on sociocultural issues, such as reproductive rights and same-sex marriage, in contrast with social conservatism. Cultural liberalism is also often referred to as social liberalism because it expresses the social dimension of liberalism. However, it is not the same as the broader political ideology known as social liberalism. In American politics, a social liberal may hold either conservative (economic liberal) or liberal (economic progressive) views on fiscal policy.
  • Соціа́л-лібералі́зм (також відомий як лівий лібералізм у Німеччині, новий лібералізм у Великій Британії, сучасний лібералізм у США та прогресивний лібералізм у іспаномовних країнах) — різновид лібералізму, що виступає (на відміну від неолібералізму) за втручання держави в економічні процеси. Межує з соціал-демократією.
  • 社會自由主義(英語:social liberalism),又稱新政自由主義(英語:New Deal liberalism)、現代自由主義(英語:modern liberalism)、左翼自由主義(德語:Linksliberalismus)或福利自由主義(英語:welfare liberalism)是一種偏向社會公平及經濟干預的自由主義,接近社会民主主义及進步主義,其學說在經濟上採取凱恩斯主義的消費經濟學,強調政府干預市場經濟;社會哲學上它看重公平多於效率,主張發展福利主義和社會規劃。社會自由主義總是与福利國家相聯繫。
  • Sozioliberalismoa (alemanez: Sozialliberalismus, gaztelaniaz: socioliberalismo, nederlanderaz: Sociaalliberalisme) edo liberalismo soziala (Alemanian ezkertiar liberalismoa -alemanez: Linksliberalismus-, Estatu Batuetan eta Kanadan liberalismo modernoa - ingelesez: modern liberalism- eta Erresuma Batuan liberalismo berria- ingelesez: new liberalism- deitua) liberalismoaren korronte bat da. Korronte honek, John Stuart Milli jarraituz, interakzio sozialean pentsatuz gizakien barne-garapena eta garapen materiala bere pentsamenduaren erdigunean jartzen du. Politikari dagokionez, bere etika autoritarismoaren aurkakoa da, eta gizakiak erabakiak hartzeko prozesuan inplikatzea du helburu, horregatik demokraziaren beharra nabarmendu du. Ekonomiari dagokionez, gizarte-erregulazioa eta Estatuak ekonomian neurrizko esku-hartzea egitea proposatzen du, monopolioen eraketa eta interes monopolistikoen sendotzea zigortzeko. Sozioliberalak kritikoak dira eta ekonomia sozializatzeko asmoarekin; izan ere, haien ustez, ekonomia paternalismoan erortzen da, merkataritza-askatasuna mugatzen du eta eraginkortasun ekonomiko eza eta injustizia soziala sortzen ditu, ez, ordea, sozialismoaren beste korronte moderatu batzuekin, sozialdemokraziarekin adibidez. Sozioliberalen arabera, Estatuaren funtzioa aukera-berdintasuna bermatzea da, garapen pertsonala eta herritar guztien askatasuna sustatuz, baina inola ere ez erabakiak hartzerakoan horiek ordezkatzeko. Sozioliberalismoa liberalismo klasikoaren korronte aurrerakoi gisa sortu zen, eta justizia soziala eta demokrazia liberala sartu zituen erreforma-programan. Europa kontinentalean jatorria duen teoria bat da, batez ere Kant eta Voltairerekin lotutako korronte arrazionalista ilustratuetan oinarritua, baita liberalismo ilustratu britainiarrean ere, bereziki John Lockeren teoria politikoan. Haratago, sustraiak aurki daitezke iusnaturalismoaren jatorrian, Tomas Akino eta Francisco Suárezengan, Salamancako Eskolan, eta .
dbpedia-owl:thumbnail
dbpedia-owl:wikiPageExternalLink
dbpedia-owl:wikiPageID
dbpedia-owl:wikiPageRevisionID
comment
  • Sociální liberalismus (též levicový liberalismus) je politická ideologie, forma liberalismu, podporující regulovanou tržní ekonomiku a současně sociální stát a sociální spravedlnost ve formě rozšíření a podpory občanských a lidských práv, čímž má blízko k progresivismu. V současné době jej přijalo mnoho stran, historicky vycházejících ze socialismu a sociální demokracie. Nejznámějším příkladem může být britská Labour Party a částečně i německá SPD programově vycházející z tzv. „třetí cesty“. Sociální liberalismus tak často bývá situován do levého středu politického spektra.
Faceted Search & Find service v1.17_git55 as of Mar 01 2021


Alternative Linked Data Documents: ODE     Content Formats:       RDF       ODATA       Microdata      About   
This material is Open Knowledge   W3C Semantic Web Technology [RDF Data] Valid XHTML + RDFa
OpenLink Virtuoso version 08.03.3322 as of Mar 14 2022, on Linux (x86_64-generic-linux-glibc25), Single-Server Edition (7 GB total memory)
Data on this page belongs to its respective rights holders.
Virtuoso Faceted Browser Copyright © 2009-2024 OpenLink Software