Not logged in : Login

About: Subsistence agriculture     Goto   Sponge   Distinct   Permalink

An Entity of Type : yago:System108435388, within Data Space : ods-qa.openlinksw.com:8896 associated with source document(s)

Subsistence agriculture occurs when farmers grow food crops to meet the needs of themselves and their families. In subsistence agriculture, farm output is targeted to survival and is mostly for local requirements with little or no surplus. Planting decisions are made principally with an eye toward what the family will need during the coming year, and secondarily toward market prices. Tony Waters writes: "Subsistence peasants are people who grow what they eat, build their own houses, and live without regularly making purchases in the marketplace."

AttributesValues
type
sameAs
wasDerivedFrom
dbpedia-owl:abstract
  • Subsistence agriculture occurs when farmers grow food crops to meet the needs of themselves and their families. In subsistence agriculture, farm output is targeted to survival and is mostly for local requirements with little or no surplus. Planting decisions are made principally with an eye toward what the family will need during the coming year, and secondarily toward market prices. Tony Waters writes: "Subsistence peasants are people who grow what they eat, build their own houses, and live without regularly making purchases in the marketplace." Despite the primacy of self-sufficiency in subsistence farming, today most subsistence farmers also participate in trade to some degree, though usually it is for goods that are not necessary for survival, and may include sugar, iron roofing sheets, bicycles, used clothing, and so forth. Most subsistence farmers today reside in developing countries. Although their amount of trade as measured in cash is less than that of consumers in countries with modern complex markets, many have important trade contacts and trade items that they can produce because of their special skills or special access to resources valued in the marketplace.
  • Subsistenzwirtschaft oder Bedarfswirtschaft werden alle – vorwiegend landwirtschaftlichen – Wirtschaftsformen genannt, deren Produktionsziel weitestgehend die Selbstversorgung zur Sicherstellung des Lebensunterhaltes einer Familie oder einer kleinen Gemeinschaft ist. Subsistenzwirtschaft umfasst auch die Erträge aus Jagen und Sammeln. Ausschließliche Subsistenzproduktion ist selten, weil eine Reihe notwendiger Güter i. a. nur arbeitsteilig hergestellt werden und stattdessen auf lokalen Märkten erhältlich sind. Bei der traditionellen Subsistenzstrategie besteht keine Marktorientierung, keine ausgeprägte Arbeitsteilung und kein Profitstreben. Bei den sogenannten lokalen Gemeinschaften – wie Wildbeuter, Feldbauern und Hirtennomaden (hier nicht so ausgeprägt) – überwiegt die autarke, traditionell subsistenzwirtschaftliche Produktion noch heute deutlich. Im weiteren Sinne wird auch bei Marktanteilen bis zu 25 % des Rohertrages noch von Subsistenzwirtschaft gesprochen. Nach dieser Definition macht sie in den Entwicklungsländern (siehe Subsistenzlandwirtschaft in Entwicklungsländern) noch bis zu 50 % der Agrarproduktion aus (lt. Spektrum Lexikon der Geographie (2001): Lateinamerika 30–40 %, Afrika über 50 %, Deutschland 11 %, USA 3 %). In den Industrie- und Schwellenländern hat sie eine wichtige Bedeutung als Zusatzsicherung.
  • La agricultura de subsistencia es un modo de agricultura en la cual una parte de la tierra produce sólo una vez al año lo suficiente para almacenar alimentos para la familia que trabaja en ella. Dependiendo del clima, complicaciones de suelo, prácticas manuales, cultivares, crecimiento del cultivo, estatus de tenencia de la tierra y facilidades para mercadeo, se requiere generalmente entre 1.000 y 40.000 m2 (de 0,1 a 4 ha) por persona. En algunas áreas del trópico húmedo en Sudamérica, una explotación de ganadería intensiva y masiva de subsistencia puede requerir entre 15 y 20 ha/cápita o más. Los cultivos de ciclo corto (anuales o semianuales), estacionales, con períodos de fructificación sincrónicos en el área del cultivo. Los incrementos cíclicos de oferta durante las cosechas deprimen los precios y el agricultor que no puede consumir todo, pierde su producción. Esta situación es más crítica cuanto más perecedero sea el producto y más costoso su transporte a las áreas de consumo. Esta constelación de limitantes fuerza a los agricultores de subsistencia a optar por los (coca, marihuana y amapola), para los cuales hay una demanda estable y aún creciente y excelentes precios al por mayor y al detal, determinados por la ilegalidad, situación que hace de ellos casi que la única salida sostenible. Estas características, igualmente dificultan su reemplazo y erradicación y son causa complementaria de los grandes conflictos sociales del campesinado en la América Latina, particularmente en Colombia, Perú, México y Bolivia​​ La agricultura de subsistencia, por definición, produce únicamente suficiente alimento para sostener a sus agricultores a través de su actividad diaria normales.
  • Subsistensjordbruk är ett självhushållande jordbruk, där produktionen syftar till att försörja jordbrukarens familj med mat och andra förnödenheter, samt i förekommande fall betala skatter. Detta skiljer subsistensjordbruket från , där hela eller delar av produktionen kan säljas.
  • Потребительское земледелие (также нетоварное сельское хозяйство) — ведение сельскохозяйственной деятельности с целью получения продуктов для личного потребления (а не продажи на рынке, типичной цели товарного земледелия).
  • Agricultura de subsistência é uma modalidade que tem como principal objetivo a produção de alimentos para garantir a sobrevivência do agricultor, da sua família e da comunidade em que está inserido, ou seja, ela visa suprir as necessidades alimentares das famílias rurais. É aquela em que, basicamente, a plantação é feita geralmente em pequenas propriedades (minifúndios), com pouco (ou nenhum) recurso tecnológico. Os instrumentos agrícolas mais usados são: enxada, foice e arado. Raramente são utilizados tratores ou outro tipo de máquina. A finalidade principal é a sobrevivência do agricultor e de sua família, não para a venda dos produtos excedentes, em contraposição à agricultura comercial. Pouco ou nada difere da agricultura familiar, naquela não há objetivo de lucro. Ou seja, conceitualmente, a agricultura de subsistência pode ser um tipo da agricultura familiar; mas a agricultura familiar ainda pode apresentar outras formas de produção. O contraponto da agricultura familiar é a agricultura patronal. A agricultura de subsistência, por sua vez, pode conviver com outras formas de produção, como por exemplo nas grandes plantações do café no Brasil colonial muitas vezes os colonos praticavam esta forma de cultivo para a sua sobrevivência pessoal e familiar, além do pastoreio de bovinos, ovinos, equinos e camelos.
  • L'agricoltura di sussistenza o di autoconsumo consiste in coltivazioni e/o allevamenti destinati al consumo diretto delle casi di cazi contadine, indispensabili per la sopravvivenza, con soltanto una piccola quantità dei raccolti, in surplus, venduta al mercato o scambiata con altre merci.
  • Saghas talmhaíochta ina soláthraíonn an talamh an chuid is mó de na riachtanais beatha: bia, breosla, is dídean. Faightear rudaí nach féidir a fháil go díreach ón talamh, cosúil le huirlisí, trí earraí farasbairr a thrádáil.
  • Pertanian subsisten adalah pertanian (self-sufficiency) di mana petani fokus pada usaha membudidayakan bahan pangan dalam jumlah yang cukup untuk mereka sendiri dan keluarga. Ciri khas pertanian subsisten adalah memiliki berbagai variasi tanaman dan hewan ternak untuk dimakan, terkadang juga serat untuk pakaian dan bahan bangunan. Keputusan mengenai tanaman apa yang akan ditanam biasanya bergantung pada apa yang ingin keluarga tersebut makan pada tahun yang akan datang, juga mempertimbangkan harga pasar jika dirasakan terlalu mahal dan mereka memilih menanamnya sendiri. Meski dikatakan mengutamakan swasembada diri sendiri dan keluarga, sebagian besar petani subsisten juga sedikit memperdagangkan hasil pertanian mereka (secara barter maupun uang) demi barang-barang yang tidak terlalu berpengaruh bagi kelangsungan hidup mereka dan yang tidak bisa dihasilkan di lahan, seperti garam, sepeda, dan sebagainya. Kebanyakan petani subsisten saat ini hidup di negara berkembang. Banyak petani subsisten menanam tanaman pertanian alternatif dan memiliki kemampuan bertani yang tidak ditemukan di metode pertanian maju. Pertanian subsisten pertama kali berkembang ketika Revolusi Neolitik ketika manusia pertama berdiam di lembah sungai Nil, Eufrat, dan Indus, dengan tanaman budidaya utama gandum dan barley. Pertanian subsisten juga berkembang secara terpisah dan independen di Meksiko dengan tanaman budidaya utama jagung, Pegunungan Andes dengan budidaya utama kentang, dan di Asia Tenggara dan Papua Nugini dengan tanaman budidaya utama hortikultura. Pertanian subsisten merupakan cara utama dalam memproduksi bahan pangan dunia hingga pasar berbasis kapitalisme mulai menyebar. Pertanian subsisten saat ini terus berlanjut dengan kawasan pedesaan di Afrika sebagai lokasi utama, juga kawasan di Asia dan Amerika Latin. Pertanian subsisten telah hilang di Eropa sejak permulaan Perang Dunia I, dan di Amerika Utara akibat gerakan (sharecropping) yang memunculkan kaum buruh tani pada tahun 1930an dan 1940an. Hingga tahun 1950an, masih umum terlihat keluarga petani yang bertani demi memenuhi kebutuhan keluarga sendiri dan menjual sebagian untuk membeli komoditas seperti gula, kopi, dan teh; bahan bakar minyak, produk tekstil (jarum, kancing, dan benang); obat-obatan, produk perangkat keras seperti paku, kawat, dan mur; dan barang rekreasi seperti permen dan buku. Banyak juga yang ingin membayar jasa dokter, dokter hewan, pandai besi, dan lainnya, seringkali secara barter. Di Eropa tengah dan timur, pertanian subsisten kembali muncul dalam masa pada tahun 1990an ketika terjadi pergolakan politik dan ekonomi besar-besaran di sana (bersatunya Jerman, pecahnya Yugoslavia, dan pecahnya Uni Soviet).
  • L'agriculture vivrière est une agriculture essentiellement tournée vers l'autoconsommation et l'économie de subsistance. La production n'est destinée ni à l'industrie agroalimentaire ni à l'exportation. Elle est en grande partie auto-consommée par les paysans et la population locale. Cette forme d'agriculture demeure d'une importance capitale dans le « tiers monde » ou les « pays du Sud ». Elle représente environ 20 % de la production alimentaire mondiale. Par l'importance qu'elle accorde aux semences paysannes — on estime à environ 1,4 milliard d'agriculteurs ceux utilisant des procédés traditionnels de sélection — elle favorise fortement la biodiversité.
  • زراعة الكفاف هي زراعة تعتمد على الاكتفاء الذاتي، ويركز فيها المزارعون على زراعة الأطعمة التي تكفيهم لإطعام أنفسهم وعائلاتهم. وتشتمل مزرعة الكفاف العادية على مجموعة من المحاصيل والحيوانات التي تحتاجها الأسرة لإطعام وكساء نفسها خلال العام. ويتم اتخاذ قرارات الزراعة مع الأخذ في الاعتبار ما ستحتاجه الأسرة خلال العام القادم في المقام الأول، ثم أسعار السوق في المقام الثاني. وكتب توني ووترز (Tony Waters) قائلاً: "فلاحو الكفاف هم أشخاص يزرعون ما يأكلونه ويبنون منازلهم ويعيشون دون الشراء بشكل منتظم من الأسواق." إلا أنه على الرغم من الأولوية التي يشكلها الاكتفاء الذاتي في زراعة الكفاف، يشارك معظم مزارعي الكفاف الآن في التجارة إلى حدٍ ما، ولكن في العادة يكون ذلك لبضائع غير ضرورية للبقاء، وقد تشمل السكر وألواح الأسقف الحديدية والدراجات والملابس المستعملة وما إلى ذلك. ويعيش معظم مزارعي الكفاف الآن في الدول النامية. وعلى الرغم من أن حجم تجارتهم إذا قيست بالقيمة النقدية أقل من حجم تجارة المستهلكين في الدول التي بها أسواق حديثة معقدة، إلا أن الكثير منهم لديه اتصالات تجارية مهمة وسلع تجارية يمكنهم إنتاجها بفضل مهاراتهم الخاصة أو وصولهم بشكل خاص إلى موارد ذات قيمة في السوق. ظهرت زراعة الكفاف المعتمدة على زراعة الحبوب (القمح والشعير في المقام الأول) أثناء الثورة النيوليثية عندما بدأ البشر في الاستقرار في وديان نهر النيل ونهر الفرات ونهر السند. كما ظهرت زراعة الكفاف أيضًا بشكل مستقل في المكسيك حيث اعتمدت على زراعة الذرة، وجبال الأنديز حيث اعتمدت على رعاية البطاطس منزليًا. ولقد كانت زراعة الكفاف هي نمط الإنتاج المسيطر على العالم حتى وقت قريب عندما أصبحت الرأسمالية المعتمدة على السوق واسعة الانتشار. أما بستنة الكفاف فربما تكون قد تطورت بشكل مستقل في جنوب شرق آسيا وبابوا غينيا الجديدة. وتستمر زراعة الكفاف الآن في أجزاء كبيرة من المناطق الريفية الإفريقية، وأجزاء من آسيا وأمريكا اللاتينية. واختفت زراعة الكفاف على نحو كبير في أوروبا مع بداية الحرب العالمية الأولى وفي أمريكا الشمالية مع انتقال والمزارعين المستأجرين من جنوب ووسط غرب أمريكا خلال الثلاثينيات والأربعينيات من القرن العشرين. وحتى وقت قريب يصل إلى الخمسينيات من القرن العشرين، كان لا يزال من المعتاد في في أمريكا الشمالية وأوروبا أن تتم زراعة معظم طعام الأسرة وصناعة معظم ملابسها، على الرغم من أن مبيعات بعض إنتاج المزرعة كان يجلب لهم الأموال الكافية لشراء بعض السلع الرئيسية والتي تشمل عادةً السكر والقهوة والشاي ونواتج تقطير البترول (البنزين والكيروسين وزيت الوقود) ومنتجات المنسوجات مثل أثواب القماش والإبر والخيوط والأدوية ومنتجات الخردوات مثل المسامير والبراغي والأسلاك وبعض السلع الاختيارية مثل الحلوى أو الكتب. وفي أغلب الأحيان كان يتم شراء العديد من السلع سالفة الذكر فضلاً عن الخدمات العرضية التي يقدمها الأطباء والبيطريون والحدادون وغيرهم بـنظام المقايضة بدلاً من النقود. وقد عاودت زراعة الكفاف وزراعة شبه الكفاف الظهور في وسط أوروبا وأوروبا الشرقية ضمن منذ عام 1990 تقريبًا.
  • Zelfvoorzieningslandbouw is een vorm van landbouw en bestaanseconomie waarin de boer alleen voor eigen gezin of familie gewassen verbouwt, niet om te verkopen. Een typische zelfvoorzieningsboerderij heeft een scala aan gewassen en dieren om de familie het hele jaar van voedsel te voorzien. Zelfvoorzieningslandbouw is begonnen in de neolithische revolutie, in de tijd dat de mensen zich begonnen te vestigen in de Nijl-, de Eufraat- en de Indusvalleien. Het verschijnsel domineerde de landbouw duizenden jaren lang, totdat uiteindelijk het kapitalisme wijdverspreid geraakte. Het is mogelijk dat zelfvoorzieningshorticultuur al eerder in Zuidoost-Azië en Papoea-Nieuw-Guinea zich gehandhaafd had. Zelfvoorzieningslandbouw wordt tegenwoordig nog grotendeels bedreven in het Afrikaanse binnenland en meerdere landen in Azië en Zuid-Amerika. Zelfvoorzieningslandbouw was sinds de Eerste Wereldoorlog grotendeels verdwenen in Europa en in de VS door het verdwijnen van de uit het en het Middenwesten in 1930-1940. In Centraal- en Oost-Europa wordt sinds 1990 weer een vorm van zelfvoorzieningslandbouw gevoerd.
  • 自給農業的是以提供足夠糧食給農民自身家庭為目標的農業,農民根據家庭的需要而非市場價格決定種植的農作物種類。這種農業方式最早在新石器革命出現,當時人們開始在尼羅河、幼發拉底河和印度河的河谷種植小麥和大麥,在資本主義流行前一直是全球主要的農業模式。自給農業在第一次世界大戰後的歐洲逐漸式微,但在非洲、亞洲和拉丁美洲仍然常見。
  • L'agricultura de subsistència és un sistema d'agricultura en el qual la producció que s'obté d'una superfície serveix només per al consum propi dels pobladors i treballadors de la zona. L'agricultura de subsistència no disposa pràcticament de producció excedent que es pugui comercialitzar i, per tant, no hi ha possibilitat d'acumular capital ni d'adquirir subministraments que puguin fer evolucionar el sistema. La superfície mínima per a mantenir una família depèn de factors climàtics, edafològics i de la mena de conreu que es fa.
  • La vivteniga agrikulturo estas speco de agrikulturo en kiu la kampo nur produktas la sufiĉan kvanton por nutri la familion kiu prizorgas ĝin. La tipa vivteniga bieno havas vicon da kultivaĵoj kaj bestoj kiuj provizias la manĝadon por tuta jaro. La decido pri plantoj estas farataj laŭ la bezonoj de la familio por la baldaŭa jaro, prefere ol merkataj prezoj."Ĝenerale, la vivteniga agrikulturo koncentriĝas sur limigita kvanto da mallongciklaj kultivaĵoj (jaraj aŭ duonjaraj) kaj sezonaj. La vivteniga agrikulturo surbaze de grenaĵoj (ĉefe tritiko kaj hordeo) unue aperis dum la Neolitika revolucio kiam homoj komencis ekloĝi en Nilo, Eŭfrato, kaj Induso-valoj. Ĝi estis la reganta maniero produkti en la mondo ĝis antaŭnelonge, kiam merkat-bazita kapitalismo iĝis ĝenerala. La vivteniga hortikulturo eble evoluis pli frue en Sud-Orienta Azio kaj Papuo-Nov-Gvineo. Vivteniga terkultivado hodiaŭ daŭre ekzistas en grandaj partoj de Afriko, kaj aliaj landoj de Azio kaj Latinameriko. Ĉi terkultivado ekmalaperis en Eŭropo antaŭ la komenco de la Unua Mondmilito, kaj en Nordameriko kun la movado de kaj farmantoj dum la 1930-aj kaj 1940-aj jaroj. En Centra kaj Orienta Eŭropo la vivteniga kaj duonvivteniga agrikulturo reaperis ene de la transira konomio ekde proksimume 1990.
  • Agricultura de subsistência é um tipo de agricultura que tem como principal objetivo a produção de alimentos para garantir a sobrevivência do agricultor, da sua família e da comunidade em que está inserido. É aquela em que, basicamente, a plantação é feita geralmente em pequenas propriedades (minifúndios), com pouco (ou nenhum) recurso tecnológico. Os instrumentos agrícolas mais usados são: enxada, foice e arado. Raramente são utilizados tratores ou outro tipo de máquina. A finalidade principal é a sobrevivência do agricultor e de sua família,e para a venda dos produtos excedentes, em contraposição à agricultura comercial. Pouco ou nada difere da agricultura familiar, naquela não há objetivo de lucro. Ou seja, conceitualmente, a agricultura de subsistência pode ser um tipo da agricultura familiar; mas a agricultura familiar ainda pode apresentar outras formas de produção. O contraponto da agricultura familiar é a agricultura patronal. A agricultura de subsistência, por sua vez, pode conviver com outras formas de produção, como, por exemplo, nas grandes plantações de café no Brasil, muitas vezes os colonos praticavam esta forma de cultivo, para a sua sobrevivência pessoal e familiar, além do pastoreio de bovinos, ovinos, equinos e camelos.
  • زراعة الكفاف هي زراعة تعتمد على الاكتفاء الذاتي، ويركز فيها المزارعون على زراعة الأطعمة التي تكفيهم لإطعام أنفسهم وعائلاتهم. وتشتمل مزرعة الكفاف العادية على مجموعة من المحاصيل والحيوانات التي تحتاجها الأسرة لإطعام وكساء نفسها خلال العام. ويتم اتخاذ قرارات الزراعة مع الأخذ في الاعتبار ما ستحتاجه الأسرة خلال العام القادم في المقام الأول، ثم أسعار السوق في المقام الثاني. وكتب توني ووترز (Tony Waters) قائلاً: «فلاحو الكفاف هم أشخاص يزرعون ما يأكلونه ويبنون منازلهم ويعيشون دون الشراء بشكل منتظم من الأسواق.» إلا أنه على الرغم من الأولوية التي يشكلها الاكتفاء الذاتي في زراعة الكفاف، يشارك معظم مزارعي الكفاف الآن في التجارة إلى حدٍ ما، ولكن في العادة يكون ذلك لبضائع غير ضرورية للبقاء، وقد تشمل السكر وألواح الأسقف الحديدية والدراجات والملابس المستعملة وما إلى ذلك. ويعيش معظم مزارعي الكفاف الآن في الدول النامية. وعلى الرغم من أن حجم تجارتهم إذا قيست بالقيمة النقدية أقل من حجم تجارة المستهلكين في الدول التي بها أسواق حديثة معقدة، إلا أن الكثير منهم لديه اتصالات تجارية مهمة وسلع تجارية يمكنهم إنتاجها بفضل مهاراتهم الخاصة أو وصولهم بشكل خاص إلى موارد ذات قيمة في السوق. ظهرت زراعة الكفاف المعتمدة على زراعة الحبوب (القمح والشعير في المقام الأول) أثناء الثورة النيوليثية عندما بدأ البشر في الاستقرار في وديان نهر النيل ونهر الفرات ونهر السند. كما ظهرت زراعة الكفاف أيضًا بشكل مستقل في المكسيك حيث اعتمدت على زراعة الذرة، وجبال الأنديز حيث اعتمدت على رعاية البطاطس منزليًا. ولقد كانت زراعة الكفاف هي نمط الإنتاج المسيطر على العالم حتى وقت قريب عندما أصبحت الرأسمالية المعتمدة على السوق واسعة الانتشار. أما بستنة الكفاف فربما تكون قد تطورت بشكل مستقل في جنوب شرق آسيا وبابوا غينيا الجديدة. وتستمر زراعة الكفاف الآن في أجزاء كبيرة من المناطق الريفية الإفريقية، وأجزاء من آسيا وأمريكا اللاتينية. واختفت زراعة الكفاف على نحو كبير في أوروبا مع بداية الحرب العالمية الأولى وفي أمريكا الشمالية مع انتقال والمزارعين المستأجرين من جنوب ووسط غرب أمريكا خلال الثلاثينيات والأربعينيات من القرن العشرين. وحتى وقت قريب يصل إلى الخمسينيات من القرن العشرين، كان لا يزال من المعتاد في في أمريكا الشمالية وأوروبا أن تتم زراعة معظم طعام الأسرة وصناعة معظم ملابسها، على الرغم من أن مبيعات بعض إنتاج المزرعة كان يجلب لهم الأموال الكافية لشراء بعض السلع الرئيسية والتي تشمل عادةً السكر والقهوة والشاي ونواتج تقطير البترول (البنزين والكيروسين وزيت الوقود) ومنتجات المنسوجات مثل أثواب القماش والإبر والخيوط والأدوية ومنتجات الخردوات مثل المسامير والبراغي والأسلاك وبعض السلع الاختيارية مثل الحلوى أو الكتب. وفي أغلب الأحيان كان يتم شراء العديد من السلع سالفة الذكر فضلاً عن الخدمات العرضية التي يقدمها الأطباء والبيطريون والحدادون وغيرهم بـنظام المقايضة بدلاً من النقود. وقد عاودت زراعة الكفاف وزراعة شبه الكفاف الظهور في وسط أوروبا وأوروبا الشرقية ضمن منذ عام 1990 تقريبًا.
  • La agricultura de subsistencia es la que ocurre cuando los agricultores cultivan alimentos para satisfacer sus necesidades y las de sus familias en pequeñas propiedades.​ Los agricultores de subsistencia tienen como objetivo la producción agrícola para sobrevivir y para satisfacer principalmente las necesidades locales, con poco o ningún excedente. Las decisiones de plantación se toman principalmente con miras a lo que la familia necesitará durante el próximo año, y solo en segundo lugar a los precios de mercado. "Los campesinos de subsistencia son personas que cultivan lo que comen, construyen sus propias casas y viven sin hacer compras regulares en el mercado".​ A pesar de la primacía de la autosuficiencia en la agricultura de subsistencia, la mayoría de los agricultores de subsistencia también participan en el comercio hasta cierto punto, aunque generalmente para bienes que no son necesarios para la supervivencia, que pueden incluir azúcar, planchas de hierro para techos, bicicletas, ropa usada, etc. La mayoría de los agricultores de subsistencia operan hoy en países en desarrollo. Aunque su volumen de comercio medido en efectivo es menor que el de los consumidores en países con mercados modernos y complejos, muchos tienen importantes contactos comerciales y artículos comerciales que pueden producir debido a sus habilidades especiales o acceso especial a recursos valorados en el mercado.​ La agricultura de subsistencia generalmente presenta: necesidades de capital/financiamiento pequeñas, cultivos mixtos, uso limitado de agroquímicos (por ejemplo, pesticidas y fertilizantes), variedades no mejoradas de cultivos y animales, poco o ningún excedente de rendimiento para la venta, uso de herramientas crudas/tradicionales (por ejemplo, azadas y machetes), principalmente la producción de cultivos alimentarios, realizada en pequeñas parcelas de tierra dispersas, la dependencia de mano de obra no calificada (a menudo miembros de la familia) y (generalmente) bajos rendimientos.
  • Subsistensjordbruk eller familjebruk är ett självhushållande jordbruk, där produktionen syftar till att försörja jordbrukarens familj med mat och andra förnödenheter, samt i förekommande fall betala skatter. Detta skiljer subsistensjordbruket från , där hela eller delar av produktionen kan säljas.
  • La vivteniga agrikulturo estas speco de agrikulturo en kiu la kampo nur produktas la sufiĉan kvanton por nutri la familion kiu prizorgas ĝin. La tipa vivteniga bieno havas vicon da kultivaĵoj kaj bestoj kiuj provizias la manĝadon por tuta jaro. La decido pri plantoj estas farataj laŭ la bezonoj de la familio por la baldaŭa jaro, prefere ol merkataj prezoj."Ĝenerale, la vivteniga agrikulturo koncentriĝas sur limigita kvanto da mallongciklaj kultivaĵoj (jaraj aŭ duonjaraj) kaj sezonaj. La vivteniga agrikulturo surbaze de grenaĵoj (ĉefe tritiko kaj hordeo) unue aperis dum la Neolitika revolucio kiam homoj komencis ekloĝi en Nilo, Eŭfrato, kaj Induso-valoj. Ĝi estis la reganta maniero produkti en la mondo ĝis antaŭnelonge, kiam merkat-bazita kapitalismo iĝis ĝenerala. La vivteniga hortikulturo eble evoluis pli frue en Sud-Orienta Azio kaj Papuo-Nov-Gvineo. Vivteniga terkultivado hodiaŭ daŭre ekzistas en grandaj partoj de Afriko, kaj aliaj landoj de Azio kaj Latinameriko. Ĉi terkultivado ekmalaperis en Eŭropo antaŭ la komenco de la Unua Mondmilito, kaj en Nordameriko kun la movado de kaj farmantoj dum la 1930-aj kaj 1940-aj jaroj. En Centra kaj Orienta Eŭropo la vivteniga kaj duonvivteniga agrikulturo reaperis ene de la transira konomio ekde proksimume 1990.
  • L'agricoltura di sussistenza o di autoconsumo ha luogo quando uno o più contadini crescono colture alimentari per soddisfare i propri bisogni e quelli delle loro famiglie. Nell'agricoltura di sussistenza i prodotti della fattoria sono diretti alla sopravvivenza e ai bisogni locali, con un basso o inesistente surplus. Le decisioni di semina sono fatte principalmente tenendo conto di che cosa la famiglia necessiterà l'anno successivo, e secondariamente con uno sguardo ai prezzi del mercato. Tony Waters scrive: "I contadini di sussistenza sono persone che crescono ciò che mangiano, costruiscono le loro case e vivono senza comprare regolarmente sul mercato". Nonostante il primato dell'autosufficienza nell'agricoltura di sussistenza, oggi la maggior parte degli agricoltori di sussistenza partecipano in qualche misura al commercio, sebbene solitamente sia per acquistare beni che non sono indispensabili, quali zucchero, tetti di lamiera, biciclette, vestiti usati e così via. La maggioranza degli agricoltori di sussistenza odierni risiede nei paesi in via di sviluppo. Anche se la quantità di commercio misurata in denaro è minore di quella di un consumatore in un paese con un moderno e complesso mercato, molti agricoltori di sussistenza hanno importanti contatti e beni commerciali, che producono grazie alle loro abilità o grazie a un accesso speciale a risorse apprezzate dal mercato.
  • Iraupeneko nekazaritza batez ere nekazariak berak haren familiaren biziraupenerako behar dituen elikagaiak ekoizten dituen nekazaritza mota da. Nekazaritza mota honetan, oso soberakin gutxi geratzen zaizkio nekazariari eta, horregatik, ez da merkaturako ekoizten, edo oso gutxi ekoizten da merkatuan saltzeko. Biziraupenerako nekazaritza familia-nekazaritzarekin lotu ohi da, nekazaritza mota honetan diharduten nekazariak normalean familia talde berekoak baitira.
  • Zelfvoorzieningslandbouw is een vorm van landbouw en bestaanseconomie waarin de boer alleen voor eigen gezin of familie gewassen verbouwt, niet om te verkopen. Een typische zelfvoorzieningsboerderij heeft een scala aan gewassen en dieren om de familie het hele jaar van voedsel te voorzien. Zelfvoorzieningslandbouw is begonnen in de neolithische revolutie, in de tijd dat de mensen zich begonnen te vestigen in de Nijl-, de Eufraat- en de Indusvalleien. Het verschijnsel domineerde de landbouw duizenden jaren lang, totdat uiteindelijk het kapitalisme wijdverspreid geraakte. Het is mogelijk dat zelfvoorzieningshorticultuur al eerder in Zuidoost-Azië en Papoea-Nieuw-Guinea zich gehandhaafd had. Zelfvoorzieningslandbouw wordt tegenwoordig nog grotendeels bedreven in het Afrikaanse binnenland en meerdere landen in Azië en Zuid-Amerika. Zelfvoorzieningslandbouw was sinds de Eerste Wereldoorlog grotendeels verdwenen in Europa en in de VS door het verdwijnen van de uit het en het Middenwesten in 1930-1940. In Centraal- en Oost-Europa wordt sinds 1990 weer een vorm van zelfvoorzieningslandbouw gevoerd.
  • Subsistence agriculture occurs when farmers grow food crops to meet the needs of themselves and their families on smallholdings. Subsistence agriculturalists target farm output for survival and for mostly local requirements, with little or no surplus. Planting decisions occur principally with an eye toward what the family will need during the coming year, and only secondarily toward market prices. Tony Waters, a professor of sociology, defines "subsistence peasants" as "people who grow what they eat, build their own houses, and live without regularly making purchases in the marketplace." Despite the self-sufficiency in subsistence farming, today most subsistence farmers also participate in trade to some degree. Although their amount of trade as measured in cash is less than that of consumers in countries with modern complex markets, they use these markets mainly to obtain goods, not to generate income for food; these goods are typically not necessary for survival and may include sugar, iron roofing-sheets, bicycles, used clothing, and so forth. Many have important trade contacts and trade items that they can produce because of their special skills or special access to resources valued in the marketplace. Most subsistence farmers today operate in developing countries. Subsistence agriculture generally features: small capital/finance requirements, mixed cropping, limited use of agrochemicals (e.g. pesticides and fertilizer), unimproved varieties of crops and animals, little or no surplus yield for sale, use of crude/traditional tools (e.g. hoes, machetes, and cutlasses), mainly the production of food crops, small scattered plots of land, reliance on unskilled labor (often family members), and (generally) low yields.
  • Pertanian subsisten adalah pertanian (self-sufficiency) di mana petani fokus pada usaha membudidayakan bahan pangan dalam jumlah yang cukup untuk mereka sendiri dan keluarga. Ciri khas pertanian subsisten adalah memiliki berbagai variasi tanaman dan hewan ternak untuk dimakan, terkadang juga serat untuk pakaian dan bahan bangunan. Keputusan mengenai tanaman apa yang akan ditanam biasanya bergantung pada apa yang ingin keluarga tersebut makan pada tahun yang akan datang, juga mempertimbangkan harga pasar jika dirasakan terlalu mahal dan mereka memilih menanamnya sendiri. Meski dikatakan mengutamakan swasembada diri sendiri dan keluarga, sebagian besar petani subsisten juga sedikit memperdagangkan hasil pertanian mereka (secara barter maupun uang) demi barang-barang yang tidak terlalu berpengaruh bagi kelangsungan hidup mereka dan yang tidak bisa dihasilkan di lahan, seperti garam, sepeda, dan sebagainya. Kebanyakan petani subsisten saat ini hidup di negara berkembang. Banyak petani subsisten menanam tanaman pertanian alternatif dan memiliki kemampuan bertani yang tidak ditemukan di metode pertanian maju. Pertanian subsisten pertama kali berkembang ketika Revolusi Neolitik ketika manusia pertama berdiam di lembah sungai Nil, Eufrat, dan Indus, dengan tanaman budidaya utama gandum dan barley. Pertanian subsisten juga berkembang secara terpisah dan independen di Meksiko dengan tanaman budidaya utama jagung, Pegunungan Andes dengan budidaya utama kentang, dan di Asia Tenggara dan Papua Nugini dengan tanaman budidaya utama hortikultura. Pertanian subsisten merupakan cara utama dalam memproduksi bahan pangan dunia hingga pasar berbasis kapitalisme mulai menyebar. Pertanian subsisten saat ini terus berlanjut dengan kawasan pedesaan di Afrika sebagai lokasi utama, juga kawasan di Asia dan Amerika Latin. Pertanian subsisten telah hilang di Eropa sejak permulaan Perang Dunia I, dan di Amerika Utara akibat gerakan (sharecropping) yang memunculkan kaum buruh tani pada tahun 1930-an dan 1940-an. Hingga tahun 1950-an, masih umum terlihat keluarga petani yang bertani demi memenuhi kebutuhan keluarga sendiri dan menjual sebagian untuk membeli komoditas seperti gula, kopi, dan teh; bahan bakar minyak, produk tekstil (jarum, kancing, dan benang); obat-obatan, produk perangkat keras seperti paku, kawat, dan mur; dan barang rekreasi seperti permen dan buku. Banyak juga yang ingin membayar jasa dokter, dokter hewan, pandai besi, dan lainnya, sering kali secara barter. Di Eropa tengah dan timur, pertanian subsisten kembali muncul dalam masa pada tahun 1990-an ketika terjadi pergolakan politik dan ekonomi besar-besaran di sana (bersatunya Jerman, pecahnya Yugoslavia, dan pecahnya Uni Soviet).
  • L'agricultura de subsistència és un sistema d'agricultura en el qual la producció que s'obté d'una superfície serveix només per al consum propi dels pobladors i treballadors de la zona. L'agricultura de subsistència no disposa pràcticament de producció excedent que es pugui comercialitzar i, per tant, no hi ha possibilitat d'acumular capital ni d'adquirir subministraments que puguin fer evolucionar el sistema. La superfície mínima per a mantenir una família depèn de factors climàtics, edafològics i de la mena de conreu que es fa. Normalment aquesta agricultura es posa en pràctica en els països poc desenvolupats.
  • L'agriculture vivrière est une agriculture essentiellement tournée vers l'autoconsommation et l'économie de subsistance. La production, rarement excédentaire, n'est destinée ni à l'industrie agroalimentaire ni à l'exportation. Elle est en grande partie auto-consommée par les paysans et la population locale. Cette forme d'agriculture, courante dans les jardins du monde entier, demeure d'une importance capitale dans les pays les moins avancés où elle permet aux populations rurales, sans autre ressource, de se nourrir. Ses faibles rendements, générant peu d'excédent, ne permettent toutefois pas à ces populations de sortir de la pauvreté. Elle impose également d'accepter de ne consommer que des produits de saison et de gérer la période de soudure. Le caractère localisé de la production, sans accès aux marchés mondiaux, rend en outre les agriculteurs vivriers particulièrement vulnérables aux conséquences des événements climatiques locaux (sécheresse, catastrophe naturelle, saison des pluies tardive ou précoce, etc...). Elle représente environ 20 % de la production alimentaire mondiale. Par l'importance qu'elle accorde aux semences paysannes — on estime à environ 1,4 milliard les agriculteurs utilisant des procédés traditionnels de sélection — elle favorise fortement la biodiversité.
dbpedia-owl:thumbnail
dbpedia-owl:wikiPageExternalLink
dbpedia-owl:wikiPageID
dbpedia-owl:wikiPageRevisionID
comment
  • Subsistenzwirtschaft oder Bedarfswirtschaft werden alle – vorwiegend landwirtschaftlichen – Wirtschaftsformen genannt, deren Produktionsziel weitestgehend die Selbstversorgung zur Sicherstellung des Lebensunterhaltes einer Familie oder einer kleinen Gemeinschaft ist. Subsistenzwirtschaft umfasst auch die Erträge aus Jagen und Sammeln. Ausschließliche Subsistenzproduktion ist selten, weil eine Reihe notwendiger Güter i. a. nur arbeitsteilig hergestellt werden und stattdessen auf lokalen Märkten erhältlich sind. Bei der traditionellen Subsistenzstrategie besteht keine Marktorientierung, keine ausgeprägte Arbeitsteilung und kein Profitstreben.
  • زراعة الكفاف هي زراعة تعتمد على الاكتفاء الذاتي، ويركز فيها المزارعون على زراعة الأطعمة التي تكفيهم لإطعام أنفسهم وعائلاتهم. وتشتمل مزرعة الكفاف العادية على مجموعة من المحاصيل والحيوانات التي تحتاجها الأسرة لإطعام وكساء نفسها خلال العام. ويتم اتخاذ قرارات الزراعة مع الأخذ في الاعتبار ما ستحتاجه الأسرة خلال العام القادم في المقام الأول، ثم أسعار السوق في المقام الثاني. وكتب توني ووترز (Tony Waters) قائلاً: "فلاحو الكفاف هم أشخاص يزرعون ما يأكلونه ويبنون منازلهم ويعيشون دون الشراء بشكل منتظم من الأسواق." إلا أنه على الرغم من الأولوية التي يشكلها الاكتفاء الذاتي في زراعة الكفاف، يشارك معظم مزارعي الكفاف الآن في التجارة إلى حدٍ ما، ولكن في العادة يكون ذلك لبضائع غير ضرورية للبقاء، وقد تشمل السكر وألواح الأسقف الحديدية والدراجات والملابس المستعملة وما إلى ذلك. ويعيش معظم مزارعي الكفاف الآن في ا
  • Zelfvoorzieningslandbouw is een vorm van landbouw en bestaanseconomie waarin de boer alleen voor eigen gezin of familie gewassen verbouwt, niet om te verkopen. Een typische zelfvoorzieningsboerderij heeft een scala aan gewassen en dieren om de familie het hele jaar van voedsel te voorzien.
  • Subsistensjordbruk är ett självhushållande jordbruk, där produktionen syftar till att försörja jordbrukarens familj med mat och andra förnödenheter, samt i förekommande fall betala skatter. Detta skiljer subsistensjordbruket från , där hela eller delar av produktionen kan säljas.
  • Потребительское земледелие (также нетоварное сельское хозяйство) — ведение сельскохозяйственной деятельности с целью получения продуктов для личного потребления (а не продажи на рынке, типичной цели товарного земледелия).
  • L'agricoltura di sussistenza o di autoconsumo consiste in coltivazioni e/o allevamenti destinati al consumo diretto delle casi di cazi contadine, indispensabili per la sopravvivenza, con soltanto una piccola quantità dei raccolti, in surplus, venduta al mercato o scambiata con altre merci.
  • Saghas talmhaíochta ina soláthraíonn an talamh an chuid is mó de na riachtanais beatha: bia, breosla, is dídean. Faightear rudaí nach féidir a fháil go díreach ón talamh, cosúil le huirlisí, trí earraí farasbairr a thrádáil.
  • Subsistence agriculture occurs when farmers grow food crops to meet the needs of themselves and their families. In subsistence agriculture, farm output is targeted to survival and is mostly for local requirements with little or no surplus. Planting decisions are made principally with an eye toward what the family will need during the coming year, and secondarily toward market prices. Tony Waters writes: "Subsistence peasants are people who grow what they eat, build their own houses, and live without regularly making purchases in the marketplace."
  • Pertanian subsisten adalah pertanian (self-sufficiency) di mana petani fokus pada usaha membudidayakan bahan pangan dalam jumlah yang cukup untuk mereka sendiri dan keluarga. Ciri khas pertanian subsisten adalah memiliki berbagai variasi tanaman dan hewan ternak untuk dimakan, terkadang juga serat untuk pakaian dan bahan bangunan. Keputusan mengenai tanaman apa yang akan ditanam biasanya bergantung pada apa yang ingin keluarga tersebut makan pada tahun yang akan datang, juga mempertimbangkan harga pasar jika dirasakan terlalu mahal dan mereka memilih menanamnya sendiri. Meski dikatakan mengutamakan swasembada diri sendiri dan keluarga, sebagian besar petani subsisten juga sedikit memperdagangkan hasil pertanian mereka (secara barter maupun uang) demi barang-barang yang tidak terlalu berpe
  • Agricultura de subsistência é uma modalidade que tem como principal objetivo a produção de alimentos para garantir a sobrevivência do agricultor, da sua família e da comunidade em que está inserido, ou seja, ela visa suprir as necessidades alimentares das famílias rurais. Pouco ou nada difere da agricultura familiar, naquela não há objetivo de lucro. Ou seja, conceitualmente, a agricultura de subsistência pode ser um tipo da agricultura familiar; mas a agricultura familiar ainda pode apresentar outras formas de produção. O contraponto da agricultura familiar é a agricultura patronal.
  • L'agriculture vivrière est une agriculture essentiellement tournée vers l'autoconsommation et l'économie de subsistance. La production n'est destinée ni à l'industrie agroalimentaire ni à l'exportation. Elle est en grande partie auto-consommée par les paysans et la population locale. Cette forme d'agriculture demeure d'une importance capitale dans le « tiers monde » ou les « pays du Sud ». Elle représente environ 20 % de la production alimentaire mondiale. Par l'importance qu'elle accorde aux semences paysannes — on estime à environ 1,4 milliard d'agriculteurs ceux utilisant des procédés traditionnels de sélection — elle favorise fortement la biodiversité.
  • La vivteniga agrikulturo estas speco de agrikulturo en kiu la kampo nur produktas la sufiĉan kvanton por nutri la familion kiu prizorgas ĝin. La tipa vivteniga bieno havas vicon da kultivaĵoj kaj bestoj kiuj provizias la manĝadon por tuta jaro. La decido pri plantoj estas farataj laŭ la bezonoj de la familio por la baldaŭa jaro, prefere ol merkataj prezoj."Ĝenerale, la vivteniga agrikulturo koncentriĝas sur limigita kvanto da mallongciklaj kultivaĵoj (jaraj aŭ duonjaraj) kaj sezonaj.
  • La agricultura de subsistencia es un modo de agricultura en la cual una parte de la tierra produce sólo una vez al año lo suficiente para almacenar alimentos para la familia que trabaja en ella. Dependiendo del clima, complicaciones de suelo, prácticas manuales, cultivares, crecimiento del cultivo, estatus de tenencia de la tierra y facilidades para mercadeo, se requiere generalmente entre 1.000 y 40.000 m2 (de 0,1 a 4 ha) por persona. En algunas áreas del trópico húmedo en Sudamérica, una explotación de ganadería intensiva y masiva de subsistencia puede requerir entre 15 y 20 ha/cápita o más. Los cultivos de ciclo corto (anuales o semianuales), estacionales, con períodos de fructificación sincrónicos en el área del cultivo. Los incrementos cíclicos de oferta durante las cosechas deprimen
  • 自給農業的是以提供足夠糧食給農民自身家庭為目標的農業,農民根據家庭的需要而非市場價格決定種植的農作物種類。這種農業方式最早在新石器革命出現,當時人們開始在尼羅河、幼發拉底河和印度河的河谷種植小麥和大麥,在資本主義流行前一直是全球主要的農業模式。自給農業在第一次世界大戰後的歐洲逐漸式微,但在非洲、亞洲和拉丁美洲仍然常見。
  • L'agricultura de subsistència és un sistema d'agricultura en el qual la producció que s'obté d'una superfície serveix només per al consum propi dels pobladors i treballadors de la zona. L'agricultura de subsistència no disposa pràcticament de producció excedent que es pugui comercialitzar i, per tant, no hi ha possibilitat d'acumular capital ni d'adquirir subministraments que puguin fer evolucionar el sistema. La superfície mínima per a mantenir una família depèn de factors climàtics, edafològics i de la mena de conreu que es fa.
  • La agricultura de subsistencia es la que ocurre cuando los agricultores cultivan alimentos para satisfacer sus necesidades y las de sus familias en pequeñas propiedades.​ Los agricultores de subsistencia tienen como objetivo la producción agrícola para sobrevivir y para satisfacer principalmente las necesidades locales, con poco o ningún excedente. Las decisiones de plantación se toman principalmente con miras a lo que la familia necesitará durante el próximo año, y solo en segundo lugar a los precios de mercado.
  • Subsistensjordbruk eller familjebruk är ett självhushållande jordbruk, där produktionen syftar till att försörja jordbrukarens familj med mat och andra förnödenheter, samt i förekommande fall betala skatter. Detta skiljer subsistensjordbruket från , där hela eller delar av produktionen kan säljas.
  • L'agricoltura di sussistenza o di autoconsumo ha luogo quando uno o più contadini crescono colture alimentari per soddisfare i propri bisogni e quelli delle loro famiglie. Nell'agricoltura di sussistenza i prodotti della fattoria sono diretti alla sopravvivenza e ai bisogni locali, con un basso o inesistente surplus. Le decisioni di semina sono fatte principalmente tenendo conto di che cosa la famiglia necessiterà l'anno successivo, e secondariamente con uno sguardo ai prezzi del mercato. Tony Waters scrive: "I contadini di sussistenza sono persone che crescono ciò che mangiano, costruiscono le loro case e vivono senza comprare regolarmente sul mercato".
  • L'agriculture vivrière est une agriculture essentiellement tournée vers l'autoconsommation et l'économie de subsistance. La production, rarement excédentaire, n'est destinée ni à l'industrie agroalimentaire ni à l'exportation. Elle est en grande partie auto-consommée par les paysans et la population locale. Cette forme d'agriculture, courante dans les jardins du monde entier, demeure d'une importance capitale dans les pays les moins avancés où elle permet aux populations rurales, sans autre ressource, de se nourrir. Ses faibles rendements, générant peu d'excédent, ne permettent toutefois pas à ces populations de sortir de la pauvreté. Elle impose également d'accepter de ne consommer que des produits de saison et de gérer la période de soudure. Le caractère localisé de la production, sans a
  • Iraupeneko nekazaritza batez ere nekazariak berak haren familiaren biziraupenerako behar dituen elikagaiak ekoizten dituen nekazaritza mota da. Nekazaritza mota honetan, oso soberakin gutxi geratzen zaizkio nekazariari eta, horregatik, ez da merkaturako ekoizten, edo oso gutxi ekoizten da merkatuan saltzeko. Biziraupenerako nekazaritza familia-nekazaritzarekin lotu ohi da, nekazaritza mota honetan diharduten nekazariak normalean familia talde berekoak baitira.
  • L'agricultura de subsistència és un sistema d'agricultura en el qual la producció que s'obté d'una superfície serveix només per al consum propi dels pobladors i treballadors de la zona. L'agricultura de subsistència no disposa pràcticament de producció excedent que es pugui comercialitzar i, per tant, no hi ha possibilitat d'acumular capital ni d'adquirir subministraments que puguin fer evolucionar el sistema. La superfície mínima per a mantenir una família depèn de factors climàtics, edafològics i de la mena de conreu que es fa. Normalment aquesta agricultura es posa en pràctica en els països poc desenvolupats.
Faceted Search & Find service v1.17_git55 as of Mar 01 2021


Alternative Linked Data Documents: ODE     Content Formats:       RDF       ODATA       Microdata      About   
This material is Open Knowledge   W3C Semantic Web Technology [RDF Data] Valid XHTML + RDFa
OpenLink Virtuoso version 08.03.3322 as of Mar 14 2022, on Linux (x86_64-generic-linux-glibc25), Single-Server Edition (7 GB total memory)
Data on this page belongs to its respective rights holders.
Virtuoso Faceted Browser Copyright © 2009-2024 OpenLink Software